Den mest tillfredsställande förklaringen på hur biorytmer påverkar vardagslivet är att betrakta varje biorytmisk cykel som en variation
i den energi som individen disponerar.
Den aktiva fasen i varje cykel indikerar god tillgång på energi, den passiva fasen mindre god tillgång. De dagar som skiljer dessa faser åt kan lämpligen kallas instabila dagar eller övergångsdagar, då energitillgången kan svänga fram och tillbaka mellan aktiv och passiv beroende på yttre stimulans.
De två första cyklerna blev ursprungligen föremål för vetenskaplig observation genom två läkare vid sekelskiftet. En av dem var dr Wilhelm Fliess, som senare blev president för den tyska vetenskaps-akademin, och den andre österrikaren Hermann Swoboda, som senare blev professor i psykologi vid universitetet i Wien. Upptäckten gjordes på grundval av deras av varandra oberoende observationer av regelbundna förändringar i eller regelbundet återkommande uppträdande av ett stort antal speciella fysiska eller psykiska symtom hos patienterna.
Den intellektuella cykeln upptäcktes på 1920-talet av Alfred Teltscher, teknologie doktor från Österrike. Biorytmteorin har sedan 1973 kontrollerats ytterligare en gång på vetenskaplig basis. Resultatet av denna forskning blev en bekräftelse på att dessa cykler existerar.
